Långsiktiga aktieägare olönsamma

Ur en långsiktig aktieägares perspektiv uppför sig säljare av finansiella tjänster,  aktieanalytiker och ekonomipressen som galningar. Det beror på att dessa aktörer överhuvudtaget inte riktar sig till långsiktiga ägare, för vi är en, i jämförelse med spekulanter, olönsam kundgrupp.  

Spekulanten gör per definition fler affärer per år än den långsiktige. En långsiktig ägare kan göra ett köp och sedan hålla på aktierna resten av livet. Spekulanten som gör 5 affärer om dagen, 200 dagar per år, genererar större courtageintäkter till banken. Det förvånar inte att bankerna hellre knyter spekulanter än långsiktiga ägare till sig.

Spekulantens efterfrågan på kortsiktiga aktieanalyser är större än den långsiktiges efterfrågan på långsiktiga analyser. Fokuserad på grundläggande fakta om företaget, fakta som förändras endast långsamt och i princip kan införskaffas genom att läsa årsredovisningen en gång om året har investeraren begränsad nytta av aktieanalyser. Spekulanten däremot fokuserar på kortsiktiga faktorer som hela tiden förändras. Spekulanten efterfrågar därför ständigt nya analyser för att hålla sig uppdaterad. Analytikerna anpassar sig till detta genom att främst leverera kortsiktiga aktieanalyser.

Den långsiktiges främsta källa till information är som sagt årsredovisningar. Spekulanten däremot är intresserad av vad som händer precis just nu och är därför en storkonsument av ekonomijournalistik. Uppenbarligen är det ett förhållande ekonomitidningarna är medvetna om eftersom de matar oss med mestadels kortsiktig, fragmenterad bolagsinformation av det slag spekulanten eftertraktar.

Förövrigt kan man undra vad som är hönan och vad som är ägget. Leder inte allt detta till att aktienybörjare efter kontakt med bankernas reklam, aktieanalytikernas analyser och ekonomitidningarnas nyhetsartiklar ej fostras till långsiktiga ägare, utan till spekulanter?

Lösningen?

Starta en blogg för långsiktig aktieägande!

Ekonomitidningarnas oanvändbara aktieanalyser

Att hitta fundamentalt undervärderade företag med hjälp av finanspressens företagsanalyser är ett hopplöst projekt. En god fundamentalanalys är till sin natur exklusiv, den kan bara utnyttjas av en liten del av läsarna innan kursen påverkas till den grad att analysen förlorar sitt värde.

För små- och mikroföretag blir fenomenet väldigt tydligt. Eftersom företagen har litet aktiekapital får tillströmningen av handlare, som läst senaste numret av tidningen, dramatisk påverkan på kursen. Ofta fördubblas den hastigt. Här finns inget att hämta för den intresserad av fundamentalt undervärderade företag.

Även spekulanten har anledning att akta sig för pressens företagsanalyser. Under perioder av utdragna högkonjunkturer skapas påfallande ofta en destruktiv symbios mellan media och spekulanter. Media har en tendens att fokusera sina analyser på en liten begränsad grupp populära företag. För tidningen är det naturligt att skriva om det läsarna för tillfället är intresserade av, men det får en självförstärkande effekt när ständigt nya skaror spekulativt lagda läsare upptäcker dessa populära företag efter att ha läst om dem i tidningen. Kursen rusar en tid för att sedan krascha och göra flertalet fattigare. Spekulation bedriven under intensiv mediebevakning är ett både fascinerande och skrämmande fenomen.